G Ö R A N

veckoblogg är vad det här är. jag hinner inte med/glömmer bort/orkar inte skriva blogg varenda dag. men jag kommer ihåg det ibland.
idag är det dan före dopparedan. och jag längtar inte speciellt mycket faktiskt. jag vet ingenting jag direkt längtar efter att få just nu. jag vill bara ha pengar och fylla arton. jag vill kunna göra vad jag vill. jag vill tjäna egna pengar och resa överallt.
just nu är det enda jag vill att åka till göteborg och få träffa siimon igen. jag saknar den mänskan så otroligt mycket. det som är så underbart med honom är att jag egentligen inte behöver prata om problemet. jag behöver bara höra hans röst, den får allt att kännas bra igen och då orkar man mera.
min plan var att åka upp i mellandagarna, men det är dyrt, mycket dyrt att åka dit. i alla fall just då. och jag kommer varken ha råd eller ha någon att åka med. jag kan ju klart köra på hvegis vis, ljuga om att jag är hos nån annan. om det bara handlar om en dag är de ju egentligen rätt lugnt. men jag vill egentligen inte ljuga. de känns som om jag gjort det tillräckligt. och jag vill inte veta vad som händer om hon får reda på att jag ljugit. jag undrar hur hon skulle reagera om jag berättade.
jag vill lyfta upp siimon till himlen, visa hur mycket han betyder och hur mycket jag behöver honom, genom att skriva ett blogginlägg på femton sidor om hur bra han är. men det känns rätt dumt.
det är trots allt siimon jag känt längst av alla internetkontaker. det var väldigt länge sedan vi började prata. jag vet tyvärr inte hur länge sedan det var. men det måste väl ändå vara kanske tre år sedan. i alla fall två. det känns som en evighet, och jag vill att det ska vara en evighet till, om inte fem evigheter. until death do us apart. jag vill inte säga att jag älskar dig, för jag är rädd att jag inte vet vad kärlek är. men jag tycker om dig otroligt mycket.