G Ö R A N

jag har kommit tillbaka till placebo. jag fattar inte varför jag slutade lyssna på dom. det är ju ett av de bästa banden som finns och jag har förälskat mig i vissa speciella låtar, meds, 36 degrees, slackerbitch och taste in men. AH, om ni inte har sett videon till taste in men. SE DEN.  och ja, låten är så underbar. och brian är väldigt snygg där :D
jag sitter nu och väntar på att sofia ska ringa mig. men hon kanske inte ens har vaknat. jag fördriver i alla fall tiden med mina konstiga spel, nukezone och lord of the green dragon. textbaserade spel. de är mycket bättre än vanliga.
jag väntar, jag väntar. jag vill att du ska förstå. jag vill inte vara ditt tidsfördriv. jag vill vara din vän. jag vill vara någon. jag vill synas. SE MIG. kom tillbaka till mig. allt jag egentligen vill ha är bekräftelse. men det kanske är svårt att få. du verkar inte så villig att prata om sånt. men jag vill hjälpa dig. jag vill vara hos dig. jag vill fly till dig. låt mig bli. släpp mig. jag är rädd för att jag inte är någonting. ibland får jag känslan av att jag kanske behövs, att du kanske behöver mig. medans du lika ofta ger mig känslan av att jag bara är vem som helst. att du inte bryr dig ett skit. låt mig bli. låt mig vara. släpp mig fri. låt mig få veta. jag vill veta vad du känner. jag vill bli bra. jag vill hjälpa dig. låt mig hjälpa dig. släpp in mig. jag behöver dig <3
tiden går väldigt sakta idag. här finns ingenting att göra. absolut ingenting och jesper svarar inte på msn. BÖGJEFLAAPASKITNERDIG. jag tycker inte om den här dagen. och inte den här veckan, jag har haft ovanligt många dåliga dagar. något har skett. alla kanske har insett att jag inte är nåt att ha. hur dålig jag är. GE MIG MER AV NÅGONTING. GE MIG NÅT SOM KÄNNS.

jag trodde allt var bra, att det var fint, att vi var så perfekta. men så får jag höra, "han har gått ner 5 kilo, kanske är allvarligt sjuk". vad ska jag då säga? vad finns det då att tillägga? hur ska jag då kunna äta någonting. jag bara kom av mig. och det slog mig plötsligt att jag inte har nånting jag trodde jag hade. och vad jag än gör så gör jag fel. för jag får inte säga vad jag tycker. jag får inte tycka illa om saker, jag ska tycka bra om allting. för vi är perfekta, på utsidan. men ingen vet hur det är inuti. och jag hatar att jag alltid blir sårad. att min egen mamma alltid lyckas såra mig. och ibland önskar jag att hon visste mera. utan att jag behöver berätta. bara att hon visste. hur jag mår. varför jag är som jag är och allting. ja precis allting. men jag vågar inte berätta någonting. jag vet inte vad som kan hända, eller vart jag isåfall ska ta vägen. det känns inte som om jag har nånting, jag har förlorat alltihop. allt är borta. och jag har fallit igen.