G Ö R A N

jag trodde allt var bra, att det var fint, att vi var så perfekta. men så får jag höra, "han har gått ner 5 kilo, kanske är allvarligt sjuk". vad ska jag då säga? vad finns det då att tillägga? hur ska jag då kunna äta någonting. jag bara kom av mig. och det slog mig plötsligt att jag inte har nånting jag trodde jag hade. och vad jag än gör så gör jag fel. för jag får inte säga vad jag tycker. jag får inte tycka illa om saker, jag ska tycka bra om allting. för vi är perfekta, på utsidan. men ingen vet hur det är inuti. och jag hatar att jag alltid blir sårad. att min egen mamma alltid lyckas såra mig. och ibland önskar jag att hon visste mera. utan att jag behöver berätta. bara att hon visste. hur jag mår. varför jag är som jag är och allting. ja precis allting. men jag vågar inte berätta någonting. jag vet inte vad som kan hända, eller vart jag isåfall ska ta vägen. det känns inte som om jag har nånting, jag har förlorat alltihop. allt är borta. och jag har fallit igen.